Life ,
I will tell you why...
Visst händer det liiiite mer än vanlig i mitt liv. lite. lite.
Jag jobbar rätt mycket. ofta.
Rille har flyttat för att plugga. suck. bajs. qk.
Men i det stora hela så har jag tyvärr inte något
glamouröst, spännande, extraordinärt liv värt att skriva om.
Jag är en vanlig tjej, som lever i en liten inhemsk stad,
i en liten lägenhet och som spenderar lite pengar. ibland.
Jag är ju dock rätt ball. ibland. lite. Oftast är jag oball.
Jag har megastress över framtiden, majoriteten av mina vänner
har eller planerar att skaffa barn. Huspriserna och räntorna stiger,
svartjobb resulterar i mindre pension, barn kan födas rödhåriga,
jag är inte den enda ungdomen i Svea rike som vill ha ett fast, bra jobb.
Jag har inte druckit min lunch-öl i Danmark, jag har inte vandrat runt i London,
jag har definitivt inte snortat kokain bland pinnsmala stjärnor i New York,
och jag inte sett Rickard ta examen från sin utbildning.
Visst har vi som så många andra målat upp en bild av framtiden,
en ljuvlig sockersöt bild, fint hus, krocksäker bil, sparade pengar
och intelligenta barn... för att inte glömma en liten toypudel som
tror att hon föddes som katt...
Ibland känns det som om jag ska ta dagen som den kommer,
leka naiv, tro på hoppet och ha en inställning som går ut på
att allt löser sig i slutändan.
Ibland vill jag ha allt ordnat för mig, jag vill veta vart vi ska bo
när vi pensionerar oss, vad för bård det ska vara i bebisrummet,
hur vi tar tjänstledigt lite efter 40, för att åka till skottland för att
flugfiska och dricka irishcoffee till brunch. Jag vill ha det klart. nu.
Jag står i något slags mellanläge, där jag är för gammal
för att bara skaka på axlarna längre, men samtidigt för ung
för att börja "nojja" för mycket. livet, ja vad säger man?
Man blir nog aldrig nöjd, eller åtminstånde aldrig lugn.
Jag tror att ens inre röst alltid kommer tjata, och gnata.
Men jag tror att så länge man har drömmar, ambitioner
och framförallt kärlek, så kan man falla. iallafall för stunden.
Jag har det inte toppen. långt ifrån. men jag hoppas,
och jag kämpar, ibland mer och ibland mindre,
men tanken om ett bra liv tillsammans med den
jag älskar får mig att vilja. att lyckas.
Tack Rickard, för att du får mig att vilja bli en bättre människa,
bara genom att finnas till, allt är för oss - ruter sju.
Ojoj.. vart har Rille flyttat? vad pluggar han? börjar han plugga nu till hösten eller? Update me!! o vad jobbar du med gumman? :) PUSS
jag tappar andan lite när du skriver. du skriver så bra.
däremot så blir jag lite förbryllad över innehållet i texten. jag vill att du ska må bra, att allt ska vara kanon. kom ihåg att du är en jättefin människa. det såg jag och kände jag redan första gången jag träffade dig!
sköt om dig & tusen kramar ska du få nästa gång vi ses.
Hoppas du vet att jag älskar dig <3
Jag va gråtfärdig redan innan jag läste ditt inlägg gumman, men nu kan jag säga att tårarna nästan sprutar.. Du skriver så fint och betydelsefullt JOi, du påverkar människor med bara några ord.
Jag älskar dig för det.
fin blogg du har :)
titta gärna förbi min och släng in en kommentar