Long time noo seen, men vad har jag att blogga om egentligen?
Vilket väder jag har, hur jag hängt min tvätt eller färgen på min hunds avföring?
Inte så kul kanske, men vad fasiken mamma tjatar och snart är det vår,
då kanske man blir fri "deppet" och kan se saker och ting roligare.

Just nu är ingeting roligt.
jag är sjuk och imorgon är det högskoleprov,
förresten - undra om det är en tillfällighet?
Jag kanske inte vill se svart på vitt att mitt iQ är lägre än Marcus Birros.

FYFAN.
vad hände med mina drömmar och visioner?
jag ville åka till London, dricka kaffe på starbucks, strosa runt bland alla hippies,
jag ville dricka öl till lunch i Köpenham, sjunga trubadurer och röka john silver utan filter.
jag ville leva studentliv i Uppsala med migrän och rödvinsfläckar på blusen.

Nu ligger jag i sängen, svettig på ryggen och med mascara under ögat,
längar tills vårvärmen då jag kan plantera ut några blommor
och dricka halvtaskigt bag-in-box vin med en vän som är trött på mitt tjat
om hur mitt liv egentligen skulle sätt ut...

Hade det inte varit för att jag en gång var ung och naiv och 14 år och träffade rätt.
FAN, the love of my life, just där och då, 100% rätt direkt,
och nu sitter jag här och funderar på om AMF har bäst premiepansion?

Fel av mig att skylla på min kärlek egentligen,
jag borde skylla på mina föräldrar, på min uppväxt.
Men vem skulle jag avspegla då?
kommunistjoi som ångrar att hon fick allt hon pekade på?
jag har aldrig behövt göra någonting förr, varför måste jag då göra allt nu?
tack för den, föräldrajävlar.

Nej, jag kan inte ens skylla på dom, för dom är rätt bra.
dom har alltid försökt, aldrig gett upp,
fast jag vet att jag inte varit den lättaste alla gånger.

Varför ligger jag då här och tycker synd om mig själv?
Jag kanske kan skylla det på media?
På svenska hollywoodfruar, man behöver ju bara vara söt för att lyckas?
Fast fan, jag var ju söt, nu är jag bara tjock, och söt på det sättet men ser
på ICA-Jerry, han är ju söt. Medlidande-söt, Joi-söt.

Nej, det var inte meningen att jag skulle skriva en självbiografi,
jag ville bara visa att jag ibland kan vara lite bitter (och charmig),
och att jag skulle vilja ha någon/något att skylla på när jag trots allt vet svaret:

-jag är 80-talist, det är det som är felet
då är man i regel: lat, oansvarit och dryg.

Jag skulle istället varit född på 70-talet, druckait mariella och varit
groupie till Mötley Crue, där har vi svaret på varför mitt liv inte är på topp just nu, 
-attans då!

Och vad är väl en bal på slottet?
Allt är ju inte guld som glimmar..

Jag får väl nöja mig med mitt svenssonliv i en småstad,
med min kärlek. det enda i mitt liv jag är säker på, mitt allt.
Och det är inte lite det, det är det som är mitt liv.

Johana Rankleven
Lindesberg 2010-04-09