Nu har jag satt upp mig i bostadskö, det känns skönt. Det känns verkligt. En ny början, ett sämre slut. Det är dags att få saker och ting gjorda nu. Dags att börja leva. Jag.



Och du, en av mina bästa vänner. Jag känner dig inte längre, jag tror inte att du är den du var. Hur kan du ens tänka så om en sadan människa. Hon skulle inte förtjäna dig på långa vägar. Du är för bra, non är en förlorare. Hon är ingenting medan du har så mycket möjligheter i ditt liv, låt henne inte förstöra det. Kan du för en gångs skull lita på mig, jag vet hur jag är och hur jag borde vara men den här gången har jag rätt. Jag vet det. Håll dig borta från henne.